johannamiranda.blogg.se

Efter en lång och jobbig resa sitter jag nu i mitt rum i mitt hem i Sverige lite lagom jetlaggad men njuter ändå av att vara hemma. Igår morse landade mitt plan på Arlanda, klockan var 07.18 i Sverige men 00:18 för mig. Var väl lite trött med inte så farligt men det blev värre framåt 14.00 så då sov jag i tre timmar och sen gick jag up och åt middag med pappa och sen packae jag upp. Och det var ju ett projekt i sig^^ Fick smått panik när jag insåg att min garderob och mina lådor redan var fulla, och jag inte ens hade kommit halvvägs genom den första resväskan^^ Så nu är hälften av mina kläder på golvet och resten inslängda i nån låda eller inhängda i garderoben! Men får ta tag i det nästa vecka, för ikväll ska jag åka till Värnamo på Megahelg! 

 

Resan var smått intressant, men allt gick bra tillslut som tur var! 

Tänkte börja från början: 

När vi kom till flygplatsen kunde Steve och Dianne följa med mig in till gaten för att de har jobbat på flygbolaget Delta. Och det kändes lite lyxigt att slippa stå i kö för säkerhetskontrollen, för vi kunde alla gå genom den för dem anställda ;) Men där stötte vi på det första problemet! De ville kolla igenom båda mina väskor^^
Den första vet jag inte riktigt vad det var de villa undersöka, men i den andra hade jag, klantig som jag är, glömt en vattenflaska^^ Även fast Dianne hade påmint mig att ta ut den 10 minuter tidigare :P 

 

Men vi kom igenom och hann till och med äta lite innan det var dags att bege sig mot gaten. Efter ett sorgset avsked kom jag tillslut på planet och hittade min plats. Första flyget var till Chicago så det tog inte mer än en timme. Och jag sov nästan hela tiden så det gick förvånansvärt fort :) 

Väl i Chicago var jag tvungen att ta ett tåg till andra sidan av flygplatsen för att komma till terminalen för internationella flyg. För er som har varit på Chicago flygplats vet ni att det är sjukt stort^^
Väl där var jag tvungen att gå igenom säkerhetskontrollen igen (Hade ingen banan-händelse den här gången som tur var! ;) ) 

På vägen till min gate köpte jag en sallad och sen satte jag mig vid ett uttag så att jag kunde kolla på Glee och vipps hade 4 timmar passerat och det var dags att gå på planet! Folk tittade avundsjukt på mig när jag satt där med min kudde och kollade på film när det enda de hade att titta på var sina mobilskärmar (fanns inget gratis wifi) eller nyheter på TVn. 

 

Innan ombordstigning började de ropa upp olika namn, och helt plötsligt hörde jag de ropa: Passenger Fogelberg Johanna (roligaste varianten på mitt efternamn hittills måste jag bara säga^^)could you please come up to the desk. 
Orolig över att nåt var fel plockade jag snabbt ihop alla mina saker och gick dit. Det visade sig att de ville veta hur många bagage jag hade checkat in och om jag hade betalat för alla och vilka nummer de hade. Och efter att hon hade knappat in lite siffror på datorn så sa hon "Thank you, you can go and sit down again" 
Så jag kunde andas ut! (y) 

 

På planet började min stolsgranne prata med mig, på Svenska och det kändes jättekonstigt när jag svarade. Det var som att jag inte kunde prata svenska längre. Det lät bara så fel, och konstigt^^ Och även såhär en dag efteråt känns det fortfarande ovant :P Men kommer väl vänja mig snart ;) 

 

På flyget fick jag helt plötsligt magknip, och försökte äta lite kakor som jag hade med mig och drack men det hjälpte inte. Då försökte jag att inte äta eller dricka, men det hjälpte inte heller. Sen när maten kom så var det ju självklart jättestark thaimat... Gjorde inte direkt min mage gladare^^

Men trots magknipet lyckades jag sova lite, annars kollade jag på film (Bad teacher, världens sämsta film btw!!!) eller lyssnade på musik och spelade solitare^^ Men de 8 timmarna gick också förbi! 

 

 

När vi lämnade Chicago såg vi solnedgången, och sen var resten av flygturen i mörkret. tills vi kom till Sverige då vi flög in i soluppgången. Det var riktigt magiskt måste jag säga! Finns få tillfällen då man känner sig så liten och obetydlig som jag gjorde då! 

 

Väl på marken var vi tvugna att gå igenom tullen, och det var lite enklare procedur än den jag gick igenom i Chicago. Kanske var det för att jag är medborgare, för allt de gjorde var att kolla på passet och sen var det klart^^Inga frågor om vad jag skulle göra här eller fingeravtryck eller så :P Men sen hade jag ju ingen olaglig banan den här gången heller ;) 

När det var dags att plocka upp väskorna kom mina två resväskor nästan först av alla. Så jag behövde bara vänta på min kartong. Folk kollade på mig som att: Har hon mer?! :O 
Men jag stod där och väntade, och väntade, och väntade, och mer och mer folk började gå därifrån. Jag tänkte att när kommer min kartong?! :( Men håll hoppet uppe ända tills de stängde porten där väskorna kom ut. Det enda som var kvar var en lite väska som åkte runt runt, men ingen kartong! :( 
Så jag gick och frågade i dsken, och de tipsade mig om att gå och kolla bland specialbagaget. Mitt hopp väktes då ännu en gång, och jag gick mot specialbagaget och där stod min kartong ensam och väntade på mig! :) 

Allt med resan hade gått bra, och lite seg men lycklig gick jag ut för att välkomnas av syrran och pappa men när jg gick genom dörrarna och kollade runt mig så var där ingen. 
Tänkte att här har man varit borta i 3 månader och det är inte en jäkel som kommer och plockar upp mig? 
Jaha, sååå saknade var jag^^

Men då fick jag ett sms om att de hade fastnat i bilkö, så jag behövde bara sitta där forever alone i ett tag (y) 

 

När de väl kom var det första pappa sa: Helvete Johanna, vad har du köpt?! haha, min pappa smålänningen (a) 

 

Kommer skriva ett inlägg senare om hur jag känner över att ha kommit hem och allt, men nu måste jag packa och göra mig redo för att åka till värnamo ikväll.
Always busy busy busy! ;)