johannamiranda.blogg.se

Sitter här en vecka efter emkomst och känner mig för första gången hungrig! Kan ju verka som en liten skavank för er, men om man inte riktigt har kännt sig hungrig på en hel vecka är det rätt så skönt att veta att man fortfarande är normal :) För ni vet det där med att resa i tiden är inte att leka med! :O Har inte ätit så överdirvet mycket hittills, för natten till lördag låg jag och spydde, vet inte om det var för att jag hade fått nån bakterie men kan säga att flygplansmaten inte var sådär jättebra^^ Och sen ända tils idag har jag inte kunnat somna förns runt halv 4 på morgonen, och sen inte vaknat för 2 mitt på dan typ! You just gotta love jetag^^

Men idag vaknade jag av mig själv vid 9, så idag har jag äntligen tagit tag i att ställa iordning allt i mitt rum! Även om jag packade upp direkt när jag kom hem har det varit kaos i mitt rum^^ Men har inte orkat ta atg i det tills idag! Men nu sitter jag här i ett nystädat rum med tända ljus och njuter av hur skönt det är när det inte är massa saker här inne :) (att jag sen ställde in en del i Sandras rum är en annan historia (a)) 

 

Såhär en vecka efteråt har jag hunnit landa i tanken att jag är hemma i Sverige igen, och samtidigt som det är skönt att vara hemma så saknar jag allt och alla! Även om jag kanske inte saknar de just nu i denna sekund så saknar jag vetskapen om att jag kan bara gå upp på övervåningen och så sitter de där framför TVn, eller att jag kan bara ta bilen över till grannarna och spela spel eller kolla på film med dem. Nu har det liksom börjat sjunka in att jag inte har möjlighet att göra det. Men den känslan gör mig också säker på att jag vet att jag kommer åka tillbaka inom 5 år den här gången! 

 

Jag har innan inte förstått hur lyckligt lottad jag är som har haft möjlighet att göra allt som jag har gjort under de här 3 månaderna! Antar att jag har varit så uppe i det, men nu när jag sitter och kollar på alla bilder och efter att ha pratat med folk här hemma inser jag hur sjukt cool den här resan har varit! Och allt hade inte varit möjligt om jag inte hade haft Steve och Dianne. Jag är så tacksam över allt dem har gjort för mig, alla saker de har planerat, alla ställen de har tagit mig till och bara att de har låtit mig bo hos dem i tre månader! Inte alls många som får möjlighet att göra något sånt här, men jag har gjort det, och det har varit helt underbart kul! Jag har lärt mig mycket om America, och livsstilen man har där(iaf i Welch;)). Men jag har också lärt mig mycket om mig själv och mina egna värderingar har ändrats och alla nya intryck och alla människor med såna öppna hjärtan (förstår verkligen varfr man brukar kalla det Minnesota Nice) har fått mig att se saker ur nya synvinklar. 

Så även om den här resan är över (för den här gången) så kommer jag alltid minnas den, för den har hjälpt att forma den personen jag är idag. Och det är något som jag alltid kommer bära med mig! 

 

Såhär hemma i Sverige igen ärdet några saker jag verkligen har böjat uppskatta på ett annat sätt nu, bland annat: 

 

-Kranvattnet (deras kranvatten är nästan överallt filtrerat, så det smakar inte lika mycket^^) 
-Mataffären (I USA har man Wal Mart, vilket är en mat/kläd/elektronik/pyssel/säng/tavel/trädgårds/TV-affär, och då borde ni inse hur stor den är, och hur lång tid det då tar att handla?) 

-Pizza med banan på! (inte för att jag har hunnit äta nån än, men bara tanken om att det faktiskt finns pizzor med banan på här är helt underbar!) 

-Skicka SMS (efter att ha haft mobilen på flygplansläge i 3 månader blir man helt överlycklig när man får sms!) 

-Max Friscoburgare med Lyxshake! 
-Min kvällsskål med a-fil hallon och Kellogs All Bran <3 

Men förutom det är det väldigt mycket som vanligt i min vardag. Nånstans känns det som att jag aldrig åkte härifrån^^ Men som tur var har jag mina 1892 bilder som övertalar mig att det faktiskt har hänt! 
Jag kan bara säga att om du någon gång får chansen att göra en sån här resa tycker jag att du ska ta den! 
Du kommer ångra dig om du inte gör det!

 

Stockholm 19 augusti 2012!

 

Efter en lång och jobbig resa sitter jag nu i mitt rum i mitt hem i Sverige lite lagom jetlaggad men njuter ändå av att vara hemma. Igår morse landade mitt plan på Arlanda, klockan var 07.18 i Sverige men 00:18 för mig. Var väl lite trött med inte så farligt men det blev värre framåt 14.00 så då sov jag i tre timmar och sen gick jag up och åt middag med pappa och sen packae jag upp. Och det var ju ett projekt i sig^^ Fick smått panik när jag insåg att min garderob och mina lådor redan var fulla, och jag inte ens hade kommit halvvägs genom den första resväskan^^ Så nu är hälften av mina kläder på golvet och resten inslängda i nån låda eller inhängda i garderoben! Men får ta tag i det nästa vecka, för ikväll ska jag åka till Värnamo på Megahelg! 

 

Resan var smått intressant, men allt gick bra tillslut som tur var! 

Tänkte börja från början: 

När vi kom till flygplatsen kunde Steve och Dianne följa med mig in till gaten för att de har jobbat på flygbolaget Delta. Och det kändes lite lyxigt att slippa stå i kö för säkerhetskontrollen, för vi kunde alla gå genom den för dem anställda ;) Men där stötte vi på det första problemet! De ville kolla igenom båda mina väskor^^
Den första vet jag inte riktigt vad det var de villa undersöka, men i den andra hade jag, klantig som jag är, glömt en vattenflaska^^ Även fast Dianne hade påmint mig att ta ut den 10 minuter tidigare :P 

 

Men vi kom igenom och hann till och med äta lite innan det var dags att bege sig mot gaten. Efter ett sorgset avsked kom jag tillslut på planet och hittade min plats. Första flyget var till Chicago så det tog inte mer än en timme. Och jag sov nästan hela tiden så det gick förvånansvärt fort :) 

Väl i Chicago var jag tvungen att ta ett tåg till andra sidan av flygplatsen för att komma till terminalen för internationella flyg. För er som har varit på Chicago flygplats vet ni att det är sjukt stort^^
Väl där var jag tvungen att gå igenom säkerhetskontrollen igen (Hade ingen banan-händelse den här gången som tur var! ;) ) 

På vägen till min gate köpte jag en sallad och sen satte jag mig vid ett uttag så att jag kunde kolla på Glee och vipps hade 4 timmar passerat och det var dags att gå på planet! Folk tittade avundsjukt på mig när jag satt där med min kudde och kollade på film när det enda de hade att titta på var sina mobilskärmar (fanns inget gratis wifi) eller nyheter på TVn. 

 

Innan ombordstigning började de ropa upp olika namn, och helt plötsligt hörde jag de ropa: Passenger Fogelberg Johanna (roligaste varianten på mitt efternamn hittills måste jag bara säga^^)could you please come up to the desk. 
Orolig över att nåt var fel plockade jag snabbt ihop alla mina saker och gick dit. Det visade sig att de ville veta hur många bagage jag hade checkat in och om jag hade betalat för alla och vilka nummer de hade. Och efter att hon hade knappat in lite siffror på datorn så sa hon "Thank you, you can go and sit down again" 
Så jag kunde andas ut! (y) 

 

På planet började min stolsgranne prata med mig, på Svenska och det kändes jättekonstigt när jag svarade. Det var som att jag inte kunde prata svenska längre. Det lät bara så fel, och konstigt^^ Och även såhär en dag efteråt känns det fortfarande ovant :P Men kommer väl vänja mig snart ;) 

 

På flyget fick jag helt plötsligt magknip, och försökte äta lite kakor som jag hade med mig och drack men det hjälpte inte. Då försökte jag att inte äta eller dricka, men det hjälpte inte heller. Sen när maten kom så var det ju självklart jättestark thaimat... Gjorde inte direkt min mage gladare^^

Men trots magknipet lyckades jag sova lite, annars kollade jag på film (Bad teacher, världens sämsta film btw!!!) eller lyssnade på musik och spelade solitare^^ Men de 8 timmarna gick också förbi! 

 

 

När vi lämnade Chicago såg vi solnedgången, och sen var resten av flygturen i mörkret. tills vi kom till Sverige då vi flög in i soluppgången. Det var riktigt magiskt måste jag säga! Finns få tillfällen då man känner sig så liten och obetydlig som jag gjorde då! 

 

Väl på marken var vi tvugna att gå igenom tullen, och det var lite enklare procedur än den jag gick igenom i Chicago. Kanske var det för att jag är medborgare, för allt de gjorde var att kolla på passet och sen var det klart^^Inga frågor om vad jag skulle göra här eller fingeravtryck eller så :P Men sen hade jag ju ingen olaglig banan den här gången heller ;) 

När det var dags att plocka upp väskorna kom mina två resväskor nästan först av alla. Så jag behövde bara vänta på min kartong. Folk kollade på mig som att: Har hon mer?! :O 
Men jag stod där och väntade, och väntade, och väntade, och mer och mer folk började gå därifrån. Jag tänkte att när kommer min kartong?! :( Men håll hoppet uppe ända tills de stängde porten där väskorna kom ut. Det enda som var kvar var en lite väska som åkte runt runt, men ingen kartong! :( 
Så jag gick och frågade i dsken, och de tipsade mig om att gå och kolla bland specialbagaget. Mitt hopp väktes då ännu en gång, och jag gick mot specialbagaget och där stod min kartong ensam och väntade på mig! :) 

Allt med resan hade gått bra, och lite seg men lycklig gick jag ut för att välkomnas av syrran och pappa men när jg gick genom dörrarna och kollade runt mig så var där ingen. 
Tänkte att här har man varit borta i 3 månader och det är inte en jäkel som kommer och plockar upp mig? 
Jaha, sååå saknade var jag^^

Men då fick jag ett sms om att de hade fastnat i bilkö, så jag behövde bara sitta där forever alone i ett tag (y) 

 

När de väl kom var det första pappa sa: Helvete Johanna, vad har du köpt?! haha, min pappa smålänningen (a) 

 

Kommer skriva ett inlägg senare om hur jag känner över att ha kommit hem och allt, men nu måste jag packa och göra mig redo för att åka till värnamo ikväll.
Always busy busy busy! ;) 

 

Jag vet, det är inte Thanksgiving än men man kan ju bara inte va i USA i tre månader utan att äta en Thanksgiving dinner! Så under tiden jag packade idag (vilket var ett projekt i sig kan jag ju säga^^) gjorde Dianne i ordning middagen :) Turkey, mashed potatoes, baked beans, stuffing, gravy and of course pumpkin pie! Jag kom upp några gånger för att ta en paus från allt packande och det kändes nästan som julafton med alla olika projekt som var igång! Och när det var dags för middag kom Sharon och Leroy över och åt med oss. Ännu mer avsked som behövde göras, men i och med packandet och allt så har det börjat sjunka in nu. 

Packandet i sig var en liten utmaning! Man kan tro att under 3 månader hinner man inte plocka på sig så mycket, men efter 4 besök på MoA hade jag mer saker än jag trodde^^ MEN! Grym som man är lyckades jag efter många omflyttningar och knökande och rullande att få ihop allt! Däremot är jag tvungen att ha en extra väska med mig hem, och den kartongen vi har nu väger nästan ingenting fylld, så vi ska försöka hitta en större imorgon så att vi kan fördela vikten bättre! :) 

Annars är jag redo för hemfärd. Garderoben är tömd, alla lådot inne i badrummet och i byrån är tömda. Det enda jag väntar på nu är att på onsdag morgon ta på mig det jag ska ha på mig på flyget och sen kunna stänga igen väskorna och väga dem en sista gång och sen bege mig mot flygplatsen! 
Även om jag inte gillar att jag ska åka härifrån ska det bli skönt att checka in väskorna och veta att de är påväg! 
För imorgon kommer jag behöva saker från väskan och då måste jag packa upp saker, så även om jag är klar känner jag fortfarande att det är saker kvar att fixa. Nu när jag väl har börjat fixa inför hemfärd vill jag bara att det ska bli onsdag så att jag kan komma iväg. 

Som jag sa så tror jag att jag ahr börjat inse att jag ska åka hem nu. Är väldigt förväntansfull på att komma hem till mina kompisar och min familj och min säng och allt. Men känns jättesorgligt när jag tänker på att jag inte kommer träffa Steve och Dianne på ett tag. Vi har verkligen blivit som en liten familj här, det är inte många som kan säga att de har 4 föräldrar, Men jag kan! :) Kommer sakna våra late night ice cream meals, and popcorn dinners! Men evrything has an end I guess. Och det är ju inte som att jag aldrig kommer komma tillbaka! 
Så när jag känner mig nedstämd tänker jag på att jag kan ju åka och hälsa på dem igen :) 

Imorgon är min sista dag här, och förhoppningsvis ska jag och Steve ge oss ut på en sista ridtur. Annars ska jag in till stan och byta en tröja jag fick och sen bara vara här och njuta av allt en sista gång! Kan tänka mig att morgondagen kommer gå fort, och innan jag vet ordet av kommer vi stå där på flygplatsen och kramas och gråta^^

Nu ska jag göra mig redo för min näst sista natt i mitt amerikanska rum :) 
Godnatt! 

 

 

 

 

Sitter här i soffan och känner mig sådär mysig som man bara kan göra efter en grym helg med underbara människor :) 

 

Fredagskvällen spenderades i Minneapolis med Bre, Paul och några av deras vänner. Restaurang, underbart umgänge och sedan dans hela kvällen! Hade en grym kväll, är jätteglad att jag fick chans att träffa Bre och Paul igen och gå ut och dansa och prova på nattliv i Minneapolis! Och när klubbarna har strip poles kan man ju inte bli besviken ;)
Kvällen resulterade i att vi inte kom hem förrän 03.30, så kände mig lite seg när jag var tvungen att gå upp efter två timmar sömn.... MEN! Det var totally worth it! ;) 

Anledningen till den tidiga morgonen efter var för att vi åkte till Madison för Steves brors 50-års firande! Som tur var kunde jag sova under bilresan dit ;) Vi kom dit lagom till lunch och när vi hade ätit oss mätta och belåtna gjorde vi oss iordning för att gå på musikalen "The Jersay Boys". Den handlade om bandet The Four Seasons och deras karrirär, så alla låtar var från 60-talet men kände ändå igen många av dem. Det var en riktigt bra musikal med sjukt bra skådespelare och sångare :) 

 

Efter musikalen var det dags för middag, som vi åt på deras golfklubb. De hade bokat in ett bröllop så hela restaurangavdelningen var stängd, med undantag för oss. Till middag var det olika fisk-delikatesser, AWESOME för mig som inte gillar fisk så mycket^^ Men det var inte helt dåligt, provade alla olika och vissa var bättre än andra :) Och när tårtan kom var allt tipp topp ;) 

 

Imorse efter att vi vaknat till och ätit pannkakor till frukost begav vi oss hem igen, för ikväll hade vi ett litet avskedparty med Strands, Dinndorfs och Meyers. Vi hade middag och tårta (såklart ;)), tog foton med alla och kollade på alla 1724 bilder jag har tagit under de här tre månaderna^^ Och så fick jag lite presenter att ta med mig hem igen, och för er som känner mig ÄLSKAR jag presenter! Så det har varit en riktigt bra kväll ;) haha 
Neej, men jag ville vara säker att hinna träffa alla en sista gång innan jag åker, för tror att de kommande två dagarna kommer gå åt till att packa för det kan ta ett tag^^(a) 

Kändes konstigt att säga hej då till alla, för jag kan inte riktigt inse att jag inte kommer träffa dem på ett tag.... 

De har alla blivit en del av mitt liv, och när jag tänker på att jag inte kommer träffa dem på ett tag känns det bara konstigt.... Och sälvklart sorgligt! Antar att det kommer slå mig när jag har kommit hem... Tacka vet jag internet och facebook! ;) 

 

Nu tänker jag njuta av en av mina sista kvällar här och ladda inför morgondagens packande^^ Haha, har ingen aning om hur det ska fungera, men det löser sig alltid! ;D 

 

 

 För er som har lyckats missa det (är nästan avundsjuk på er^^) så var det val i förrgår! ÄNTLIGEN tänkte jag när jag insåg att jag framöver skulle slippa alla jobbiga reklamer på TV :P 
Presidentvalet har som ni alla säkert vet varit en stor grej! Det är många som tycker att Obama har gjort det värre under sina fyra år och sen är det de som tycker att han har gjort sitt bästa och att det faktiskt var republikanernas fel att vi är i den här sitsen. Jag är glad att jag inte behövde rösta, för ska jag vara ärlig hade jag inte vetat vem jag skulle rösta på för så mycket som har hänt i historien i USA och alla drastiska åtgärder som kanske borde göras eller inte göras har jag ingen koll på vad som skulle va bäst^^ Men däremot röstade jag i the cookie-election ;) 
Ett café i Red Wing har varje val ett cookie-election och man kunde antingen köpa en Obama cookie eller en Romney cookie. Jag köpte en Obama cookie mest för att jag inte kunde bestämma mig, men tror också att det är bättre än att gå tillbaka till republikanskt styre som är anledningen till att de sitter i den situtationen de är i nu^^
Och efter 3 timmars valvaka kom det fram att Obama blev omvald till President, så nu är det bara upp till bevis Obama! Bevisa att du kan fixa det här! 

 

Något som intresserade mig mer än presidentvalet var valfrågan om Minnesota skulle införa äktenskaps lagar och om Colorado skulle legalisera Marijuana. Liberal och ungdom som jag är tycker jag att det skulle bara vara sjukt att sätta en lag på huruvida vilka ska få gifta sig och vilka som inte får det, så jag blev glad när valresultatet blev att det inte kommer sättas någon lag angående äktenskap! Men däremot genomslogs legaliseringen av Marijuana i Colorado, vilket jag tycker är helt sjukt! Men men... det är USA vi är i^^

 

På tal om Colorado! 
Emily, min granne, begav sig i morse till Colorado där hon kommer attbo de kommande åren. Hon har fått jobb på The Broadmoor hotel som en Pastry baker. (Sök på Google, det hotellet är SJUKT!) Och anledningen till att hon sökte jobb där var för att hennes pojkvän pluggar till Pilot där. Och hon fick jobbet så imorse började hennes äventyr! :D 
Så igår hade vi ett litet goodbye party med Swedish Meatballs och fotografering och allt... 
Det fick mig verkligen att inse att jag också åker hem snart... Men än så länge har jag en god vecka kvar! (y) 

 

I morse var jag och Dianne iväg till Hastings Middleschool för att hålla en presentation om Sverige för Emma Dinndorfs klass. Det är väl den 6e presentationen jag har haft om Sverige och av alla grupper måste jag säga att dagens andraklassare var de som ställde bäst frågor! Vuxna frågar massa saker jag knappt vet och tonåringar frågar bara om vilken musik jag lyssnar på, men idag fick jag bra lätta frågor som var intressanta och som jag visste svaret på. Kunde inte gått bättre! Och alla presentationer är lyckade om den avslutas med att en i publiken kommer fram och säger att man är söt :) 

Det närmar sig mitten av November, vilket betyder att det snart är Thanksgiving här. Men vem bryr sig om det, börja skylta för Jul vettja^^ Det är sjukt vad tidigt man kan börja^^ Det förstör lite känslan med julen skulle jag säga... Man får inte riktigt den där nostalgikänslan som jul ger än, och om de börjar såhär tidigt kommer man bara vara trött på det när det väl börjar bli dags och då är hela känslan förstörd! Så nej, inget Julpynt för mig än! 

Imorgon är det fredag. Början på min sista helg här! Självklart packad med planer. Om jag tycker att jag har varit upptagen hittills är det inget mot vad de kommande dagarna kommer vara!

Måste njuta av det in i det sista! 

 

Imorgon när jag vaknar kommer det bara vara en vecka kvar tills det är dags för mig att sätta mig på flyget hem.... Bara en vecka! Känns som att det var en vecka sen jag kom hit^^ Längtar verkligen jättemycket efter att få träffa min familj och alla mina kompisar igen, men vill inte att min tid här ska va över... 
MEN! Som min kloka syster sa till mig: det är ju inte som att du aldrig kommer träffa dem igen :) 
Så får hänga fast vid den tanken, för känns jättekonstigt att jag inte kommer komma tillbaka hit på ett tag nu :S 
Men kommer dock inte låta det gå lika länge som sist! 

 

I söndags var min sista dag i kyrkan, och det var många att säga hejdå till. Kommer nog inte sakna att behöva gå till kyrkan varje söndagmorgon. Men känner att det har gett mig något. Vill inte säga att jag tror på allt som står i Bibeln eller så, jag är ju trots allt en naturvetare^^ Men på något sätt tror jag att det finns någon sorts övre makt. Vet inte om det kallas karma, ödet, eller om det är vad alla kallar Gud, men känner att jag på något sätt har fått en lugn inre känsla av att allt alltid löser sig, bara man vågar tro på det. Det går inte direkt att förklara, men något inom mig har förändrats som gör att jag känner att så fort det är något jag inte själv vet hur jag ska lösa, så kommer det på något sätt lösa sig själv. 

Efter kyrkan åkte jag hem till Strands och var där resten av dagen för att spendera tid med dem. Vi kollade på en film, åt Mac & Cheese, hade pannkaksätartävling (Som jag vann btw ;) 14 amerikanska pannkakor!) och tog lite kort. Kommer kännas konstigt att inte ha möjlighet att åka och hälsa på dem när jag känner för det. Tacka vet jag internet! :) 

När jag vaknade imorse var jag fortfarande mätt efter pannkakorna igår kväll^^ Men efter en liten frukost packade Steve ihop några av sina vapen och vi åkte över till en kompis till honom som har en skjutbana på baksidan och sköt lite. Ända sen jag kom hit har jag velat prova att skjuta en pistol, och idag fick jag äntligen prova det. Det var läskigare än jag trodde kan jag ju säga!

Först sköt Steve med sitt hagelgevär för att stäla in sitt nya sikte och bara av att stå bredvid och se på gjorde mig nervös, så när jag sen själv skulle skjuta blev det bara värre. Men när jag väl började skjuta försvann det. Men det var fortfarande en väldigt mäktigt känsla! Sköt 3 olika pistoler varav en var en revolver, och en var en helsvart (såg ut precis som pistoler i filmer^^) Och det var den jag gillade att skjuta mest. Efter att ha skjutit ett tag såg jag att jag hela tiden kom lite nedanför till höger, så jag siktade lite ovanför till vänster istället. Och där på måltavlan var det ett fint hål mitt i det röda. Kände mig lite badass när det var första gången jag sköt pistol, och jag träffade mitt i prick ;) Ännu en ny punkt att lägga till på listan på alla saker jag har provat på här! 

 

Efter att adrenalinkickan hade lagt sig åkte vi tilbaka till huset och gjorde oss redo för eftermiddagsjakten. Skylar kom över och följde med oss. Vi såg inte lika många rådjur den här gången som den morgonen jag följde med, men det var tre rådjur som gick runt på fältet en bit bort och Steve täkte skjuta en av dem men fick aldrig nåt bra läge. Men vi var glada ändå! 
Nu har jag provat på både morgon och eftermiddagsjakt, och känner att det inte är något för mig. Visst är det mysigt att sitta där och lyssna på alla fåglar och på vattnet och så, men det är inget jag vill göra varje dag. Men det har varit kul att få uppleva det! 

 

Så många saker jag har provat på under tiden här är jag rädd att jag kommer känna mig uttråkad när jag kommer hem^^ Jag har innan fått kommentarer om att jag bor på landet, men Trosa är som en storstad jäntemot mitt liv här ;) Kommer dock sakna det jättemycket! Trivs att vara både en stadsbo och en landsbo! Som tur var kommer jag ju kunna åka tillbaka hit! :D Tacka vet jag dagens moderniserade samhälle! 

 

 

 

För er som känner mig vet ni att jag aldrig har haft något problem att gå upp tidigt på morgon (även fast jag hellre sover^^) Men hade speciellt inget problem att gå upp tidigt när det var jakt på schemat!

Japp, ni hörde det, lilla jag var ute och jagde igår :) Självklart fick jag inte skjuta nån för har inte gått nån vapen-säkerhets kurs eller nåt sånt :P Men följde med och var Steves extra ögon och öron där ute. 
Regeln är att man får börja skjuta en haltimme före soluppgång, så 6.15 gav vi oss ut i våra oranga kläder. Det var fortfarande mörkt ute, så den första haltimmen satt vi där i mörkret och bara lyssnade och väntade. Men när det väl började ljusna gick det väldigt fort! 

 

Vi såg en del rådjur under morgonen, mdock ingen som vi valde att skjuta. Men allt som allt var det en rolig upplevelse! Tror dock inte att jag själv skulle vilja börja med det. Har inte riktigt det tålamodet att bara sitta där timma ut och timma in^^ Men det var kul att testa! 

 

Så vanligtvis jagar man på morgonen och sen på kvällen igen, för det är då rådjuren förflyttar sig. Vi var bara ute på morgonen för vi var på avskedfest för Emily, grannen, som ska flytta till Colorado. Men några av Steves kompisar var ute, vilket resulterade i 2 rådjur! Då jag aldrig riktigt har varit i närheten av ett dött djur innan visste jag innan inte hur jag skulle klara det, och ska jag vara ärlig tyckte jag att det kändes lite otäkt i början. Men jag vande mig fort och tillslut hade jag inga problem med det. Jag tror det sitter i hur man tänker på det. 

Så det var en annan första för mig! 

Skulle vara kul om Steve fick ett rådjur innan jag åkte, så att jag får vara med om att ta hand om djuret och allt också, från början till slut! Jag tror att jag inte sulle ha något problem med att ta hand om ett rådjur, men vet inte om jag skulle klara av att skjuta det. Men som tur var får jag inte ens skjuta, så behöver inte bekymra mig över det ;) 

 

Nu ska jag duscha och sen bege mig, för sista gången, till kyrkan! Har varit där nästan varje söndag  i tre månader nu, och dt har inte varit allt för illa. Vissa dagar har varit värre än andra, då det har blivit väldigt utdraget eller träkigt. Ärligt talat har jag mest suttit och tänkt, har försökt att lyssna men har inte riktigt förstått allt och så^^ Känner dock att jag har ändrat mitt tankesätt en del, och vill inte säga att det har gjort mig till en bättre person eller så, men alla diskussioner och allt jag har lyssnat på har hjälpt mig att se saker från olika synvinklar. 
Dock kommer jag inte fortsäta att gå i kyrkan när jag kommer hem, men det har verkligen varit en lärorik upplevelse!

 

Har inte firat halloween så mycket innan, visst har jag klätt ut mig och gått bus eller godis. Men Halloween i Sverige är inget mot Halloween här! Folk dekorerar sina hus som brottsplatser, och har massa dockor och annat. Och har man inte en pumpa utanför sitt hus är man inte en äkta amerikan ;) 

Igår åkte vi till Diannes dotter igen för att gå trick or treatin' med Anneka och Emily. Som sagt har jag gått bus eller godis i Sverige innan, men det var inget mot igår! Nästan alla hus i deras område deltog (hade man lyktorna tända var det bara att gå och knacka på) och det var hur många barn ut som heslt. Tror att många tyckte att jag var lite för gammal för att gå bus eller godis, men neej, man kan aldrig bli för gammal för att klä ut sig, och godis har väl aldrig haft någon åldersgräns? ;) Men däremot är svenskt godis mycket bättre ;) Om det är något jag saknar är det Marabou choklad! (a)

 

Förutom att äta massa godis (godis är alltid godis, även om det inte är jättegott så är det ändå godis ;)) Har vi gjort oss redo för jäktsäsongen som startar på lördag! Vi har målat Steves deer stand och gått igenom regler och vad man måste tänka på, för tidigt lördag morgon ska jag följa med Steve ut och sitta med honom och förhoppningsvis få uppleva att skjuta ett rådjur. Jag kommer självklart inte skjuta något, men skulle vara coolt att få vara med och uppleva det och sen rengöra och ta hand om köttet och allt vad man nu gör^^
Ni får håll tummarna för oss!

 

Idag är det 1 november, vilket innebär att det är 14 dagar kvar tills jag åker hem. 14 dagar?!(japp, jag kommer förmodligen nämna hur många dagar det är kvar tills jag åker hem varje gång jag skriver^^)

MEN!!!!! HUR KAN DET HA GÅTT SÅ HÄR FORT?! Känns helt sjukt! 

Men som alltid så försöker jag att inte tänka på det! Utan nu ska jag njuta av Amerikanskt TV lite innan jag går och lägger mig. 
Om det är något jag kommer sakna är det Late Night Show with Jimmy Fallon! Kommer däremot inte att sakna alla politiska reklamer -.- Som tur var är det val om 5 dagar, så har iaf några dagar utan dem ;) 

 

Hoppas ni alla hade en bra Halloween! :) 
Kram 

 

 

Halloween börjar närma sig och det märks i affärer, i trädgårdar, restauranger, ja överallt ;) 
Man märker att man är i USA när man åker längst gatorna och ser all husen! Kan ju säga att jag inte skulle våga gå längs någon av gatorna på kvällen, för det är galet bra gjort! 

 

Igår var vi hemma hos en familj som går i kyrkan med oss. De har varje år som ett haunted house i sitt garage, och kakor och halloweengodis och en liten brasa. När vi åkte dit tänkte jag att okej, men det kommer väl vara en lite runda i deras garage med lite bilder eller spöken eller så, men shit vad bra gjort det var! 
Massa ljudeffekter, olika "dockor" rök, rörelser och en person med mask som flyttade sig, så man aldrig visste var denne befann sig. Jag var sjukt imponerad! 

 

Det var en riktigt mysig kväll som gav en en sån där varm känsla i magen. Liknande den känslan man får när det är jul. Jag har inte varit en stor dekoratör innan när det kommer till högtider, men tror verkligen att jag kommer vara det framöver. Det är så mysigt! Kanske inte kommer ha massa läskiga spöken i min trädgård, för då kommer jag själv bli rädd. Men kommer ha pumpor och söta små spöken och sånt! Det är så roligt! :D 

Annars har kvällarna överlag lugnat ner sig lite. Det är många kvällar nu som vi har varit hemma och bara tagit det lugnt, kollat på TV, spelat kort, ätit popcorn, ätit glass och bara umgåtts. Det är sådana kvälar jag kommer sakna när jag har kommit hem igen. Det närmar sig hemresa mer och mer nu för varje dag... (logiskt right?^^) Och samtidigt som jag längtar efter att träffa alla kompisar och min familj igen så känns det lite konstigt att jag ska åka härifrån och inte komma tillbaka på ett tag. Det är jättejobbigt att vara så splittrad över hemresan... Men som jag har sagt så försöker jag att inte tänka på det, men ibland när folk frågar så slår det oss alla att det inte alls är lång tid kvar nu och det gör oss alla lite tårögda... Jag känner mig bara så lyckligt lottad att jag har två helt underbara liv! För det är precis så det känns! Ena sekunden tänker jag på saker jag vill göra här, och andra så kommer jag ihåg att jag har ett helt annat liv där hemma. Det är bara en sån konstig känsla! 

 

Man kan nog kalla mig lite bortskämd att jag ligger här och pratar om att jag har två hem. Jag känner mig nästan lite bortskämd med det. Men det betyder inte att jag inte tänker passa på att njuta av varje sekund som jag har kvar här! 

 

 

 

 

Ni vet hur jag alltid pratar om hur fort tiden går? Inget kan dock jämföras med en dag på Mall of America! 
Det är nästan farligt för mig att vara där! Idag var mitt fjärde och sista besök där, och då var jag ju tvungen att passa på att köpa allt jag behöver, eftersom jag inte kommer komma tillbaka på ett tag nu ;) 

 

Och sen tilllät jag mig själv att skämma bort mig lite efter att jag skämde ut mig inför x antal personer^^Yepp, you heard it, I totally did a faceplant at the Mall of America! Precis utanför Gilly Hicks (vilket fyi är en ny favoritaffär!) trampade jag snett och föll ihop i en hög! Hoppas nästan att de hade övervakningskameror, för då fick sig övervakarna ett gott skratt iaf ;) Tillsammans med alla runt omkring som såg.... Varför inte liksom? :P Tur att det var mitt sista besök där på ett tag^^ Men dock kändes det lite bättre när en kille kom fram till mig och frågade hur det gick och sen avslutade med kommentaren "It was the sexiest fall I've ever seen!" haha, bästa raggningsrepliken ever, jag BOKSTAVLIGEN talat föll för honom! haha

 

Förutom massa skratt och en och annan raggningreplik hade vi en bra shoppingdag! Jag har nu inhandlat allt jag har kännt att jag behövde, plus lite till såklart(a) Så det är skönt! Frågan är dock hur jag ska få med mig allt hem^^ Steve och Dianne har 75% rabatt på edex, så det kan va så att vi väljer att skicka en del på posten, eller om jag köper ännu en till resväska att ta med hem, vi ska undersöka saken ;) Men om jag känner mig själv rätt kommer jag säkert hitta nåt mer ändå, det är ju trots allt 17 dagar kvar! 

 

OMG, 17 dagar kvar?! Inte ens kul att tänka på det.... Därför tänker jag itne göra det, för det ger mig bara glädjeblandad ångestfylld längtan... Vill hem men vill stanna kvar... åååååh.... 

 

Nu ska jag sova, för imorgon ska jag sjunga i kyrkan med Friends and Faith :) 
Godnatt <3 

 

Nu är det inte långt kvar tills jag åker hem igen...

Jag har försökt att föreställa mig hur det kommer kännas men det går inte. Vi känner oss alla lite nedstämda över att tiden går fortare och fortare, kan inte fatta att jag snart har varit här i tre månader redan! Men vi säger alla att vi inte ska tänka på det, för det blir en sån ledsam stämning då. Det är en konstig känsla det här, att ha två hem. Det är som att jag lever ett dubbelliv, ett här, och ett i Sverige. Och båda är lika bra, och båda betyder lika mycket för mig! Vill inte ens tänka på hur det kommer kännas när jag kommer hem igen och längtar tillbaka.... 

 

Men för att göra det bästa av tiden som är kvar gör vi så mycket som möjligt som vi inte har hunnit än^^ Känns som att det var igår när jag satt här och sa till Dianne att hon kunde lugna ner sig mer planerandet, för att jag skulle ju va här i tre månader! Men nu sitter jag här nästan tre månader senare och känner att det har gått mycket fortare än jag kunde tänka mig!

 

De senaste dagarna har vi spenderat hos Diannes bror Steve som bor i Bemidji. Det var en lång bilresa dit, så vi alla turades om att köra. Och om det är något jag kommer sakna när jag kommer hem är det att köra en automatväxlad bil, och en cadillac för den delen! I LOVE THAT CAR!!! <3 Kommer ha svårt att gå tillbaka till manuell sen^^ Väl där fylldes jag med jul-känslor. Kyligt i luften och alla löv på marken och den där speciellt doften. Så jag fick intala mig själv att det är en bit kvar tills dess ;) 

 

Bemidji skulle kunna jämföras lite med fjällen. inte så jättemycket hus eller städer och de får jättemycket snö. De har fått snö en gång redan i år, men precis som i Sverige stannar den första snön aldrig kvar^^ Men än så länge var det inte för kallt för att vada över starten på mississippi river! För vid Lake Itasca i Bemidji startar the Mississippi river, och man kan ju inte ha varit där utan att ha vadat över den! Så jag gjorde det, och det var kallt, men om man vill genomföra äventyr kan man inte vara en girly-girl! 

 

Efter att ha tittat på presidentdebatten gick vi och la oss för dagen efter var det dags att köra den långa vägen hem igen. Angående prsidentvalet så kan jag ju säga att 99% av reklamen på TV har någonting med valet att göra^^ Och jag som är så himla intresserad av politik tycker det är superkul att höra alla dessa reklamer om och om igen -.- Men jag har kollat på debatterna lite iaf. Mest för att första alla skämt som görs på 9GAG om saker de harsgat eller gjort, men lite sofistikerat är det iaf :) 

 

Idag var en lugn dag, vilket vi alla tyckte var skönt. Jag och Steve tog med oss hästarna på en ridtur. Cisco fick följa med på sidan, och det gick bra förutom när han drog ner huvudet för att äta var 5 steg^^ Men jag fick tillslut till tekniken, och efter ett tag följde han snällt med! Han fick dock trava en del för att hänga med, men det behöver han den lille tjockisen ;) Vi ska försöka smälla in i vårt hektiska schema att köra honom, så att han får lite kondition! 

 

Imorgon ska vi gå på en debatt i Red Wing inför senator-valet. Jag vet, jag, gå på en politisk debatt, frivilligt?! Men hade inte gått om vi inte kände en av kandidaterna! Yepp, you heard it, I'm friends with the senator of Minnesota ;) Ska väl bli något sånär intressant, och om jag tröttnar ska jag försöka underhålla mig med att kolla på deras kroppspsråk och lite annat sånt! 

 

När jag kom hit så sa alla att när du börjar drömma på engelska så vet du att du pratar det flytande. Jag har försökt minnas vilket språk jag drömmer på, men kommer aldrig ihåg... Däremot har jag haft två retard-moments de senaste dagarna^^ I förrgår när jag vaknade gick jag in på facebook för att svara på ett meddelande, på svenska, och under tiden hörde jag hur de pratade utanför och tänkte för mig själv "varför pratar de engelska för? :S" hahaha, insåg sekunden efter hur knäpp den tanken va 

Det andra jag gjorde var ikväll, när vi satt och pratade och någon nämnde smörgåsbord (men de säger det väldigt  amerikanskt^^) Och de visste inte att det var ett svenskt ord, så jag förklarade vad det var och vad det betydde. De ville självklart veta hur man uttalade det på svenska och när jag skulle säga det fick jag total blackout! Jag kom inte ihåg hur man sa ordet smörgås! Jag satt där och försökte komma på, men kunde inte bestämma mig för om det var "smörgåsh" eller "smörgååås" 
Ni kan nog inte förstå den känslan, men fatta hur det kändes att inse att man inte kom ihåg hur man säger ett väldigt vanligt ord på sitt eget språk? det tog mig ett tag att inse hur man sa det, och efter det kunde jag inte sluta skratta! haha 

 

kanske är bäst att komma hem igen iaf, så att jag inte tappar svenskan helt! ;) 

 

 

 

 

Dagarna susar förbi här i Welch! Känns som i går när jag satt där och lugnade Dianne i hennes planering för att jag hade ju flera månader kvar, men nu har jag lite mer än tre veckor kvar och det är fortfarande saker vi vill hinna med att göra! Kommer behöva ta semester efter att jag har kommit hem från min semester ;) 

 

I förrgår var jag och Strands på Mall of America för att åka alla attraktioner i nöjesfältet som är där INNE! Det är serisöt ett nöjesfält inne i Mall of America, och de är roliga attraktioner också :) Så vi spenderade hela dagen där, mest i nöjesfältet men självklart måste man hinna med lite shopping också! ;) 
Jag skulle kunna åka dit en gång i veckan, det är som paradiset på jorden! :D 

Och igår gick vi upp tidigt (eller, jag tyckte det var tidigt men de andra ansåg att jag sov länge^^Förstår inte vad de menade med det (a) ) för att göra korv :) Ni vet, som de gör i Emil i Lönneberga, på gammalt vis! :) Det var kul att se hur det går till och när vi sen smakade på korven var det liiite godare än vanligt ;) 

 

När vi hade stoppat, rökt, kylt ner och förpackat alla korv var det dags för mig att kasta mig in i duschen för sen kom Breanne och plockade upp mig för en helkväll downtown Minneapolis! 
Vi började kvällen med att testa vår tur i utlottningen av biljetter till Justin Biebers konsert på the pre-party ;) Det var vi och massa skrickande 13 åringar där^^ Men tyvärr hade vi inte dne turen vi hade hoppats på, så det blev ingen konsert för oss.... Lite nedstämda var vi, men vi tänkte inte låta det förstöra vår kväll! 

Så vi fortsatte kvällen på Pourhouse där Bre's kompis Paul anlände till gruppen och tillsammans diskuterade vi olikheter mellan USA och Sverige samtidigt som vi njöt av Mac & Cheese pizza! Vilket bokstavligt talat var en pizzabotte med Mac & Cheese på ;) Kan ju inte bli bättre ;) 

 

Sen begav vi oss vidare till några andra ställen, men hamnade tillslut på en restaurang/klubb med takvåning. Så där satt vi resten av kvällen och lyssnade på alla skrikande beliebers nere på gatan och allt annat som gav oss den där mysiga storstadskänslan :) 

Trots att vi missade konserten hade vi en riktigt bra kväll med massor med prat och goda drinkar! (speciellt de drinkar vi blev bjudna på ;) ) 

Kunde inte haft en bättre kväll! 

 

 

I går var det en månad kvar tills jag åker hem. Har väldigt delade känslor över det kan jag ju säga.... 
Saknar alla kompisar och min familj där hemma så sjukt mycket, men nu har jag börjat komma in i livet här på riktigt, och känner mig hemma här med. I sverige är ju det liv jag har levt tills nu, medan mitt liv här är nytt och det ger mig som en nystart. Lättare att lämna all skit bakom sig om man lämnar det flera kontinenter bort. 

Jag vill nästan inte tänka på att jag kommer behöva åka hem snart, för det känns nästan overkligt. Men då tänker jag på hur det skulle va att inte komma hem igen och det känns lika hemskt... 
Stackars mig, visst, som har två hem? 

Ju mer jag tänker på det, desto mer förvirrande är allt. Så därför försöker jag att inte tänka på det och bara njuta av den tiden jag har kvar! 

 

De senaste två dagarna har varit väldigt lugna. Igår var jag mest inne och städade mitt rum, och då menar jag dammsuga och allt! Inser att jag kommer ha svårt att få med mig allt hem, med alla nya saker jag har köpt^^ I-lands problem javisst! 

 

Idag hade vi en grupp med kvinnor som Dianne känner över för en pannkaks-frukost! Inte mig emot, som jag alltid säger, pannkakor är Guds gåva till folket ;) Och efter pannkakorna visade jag bilder från Trosa och pratade lite om Sverige och lite skillnader mellan Sverige och USA som jag har märkt. Det var ungefär 5e gången jag gör det nu, så är inte trött på det, men känns som att jag upprepar mig^^ Men de verkade uppskatta det! 

 

Kan verka konstigt, men känns som att de här 2 månaderna har fått mig att tänka till om vad som verkligen är viktigt i livet. Och jag menar inte att jag har gått och blivit ett helgon eller what ever, men har insett hur jag har tagit saker för givet. Vilket jag tror att man lätt gör när man har levt med något varje dag. Men bara två månader här har fått mig att se saker ur en ny synvinkel, och jag börjar uppskatta saker som jag nästan inte ens brydde mig om att ägna en tanke åt innan. 
Många personer sa till mig att det här skulle få mig att växa som person. Och jag log och tänkte att jag tror inte att 3 månader kan ändra mig så mycket. Kanske inte är så att jag har förändrats synligt, men jag känner att det har gett mig mer energi att komma ifrån allt ett tag och liksom ta en paus. 

 

Jag antar att livet kan gämföras med att rida. Varje gång man sitter på en häst lär man sig något om den, och varje gång man vågar utmana sig själv lär man sig något om sig själv. Man kan tro att efter 3 år med 3 timmar bussresor/dag har man lärt sig allt man kan om sig själv. Men varje dag här inser jag något nytt med mig själv! 

Antar att jag bara uppskattar att jag har haft möjlighet att göra den här resan! Och jag är glad att jag har en hel månad kvar! 

Ska se till att njuta av den allt jag kan! :D 

 

Idag var vi på besök på University of Minnesota igen för att få mer information om deras veterinärprogram. 

Fick tillbaka den där känslan jag alltid får när det är första dagen i skolan och man ska träffa sina klasskompisar för första gången! 

 

Den här gången fick jag lite mer information om vad det skulle innebära att vara internationell student på den skolan. Och jag hade verkligen velat göra min utbildning där, eller på någon annan skola i USA, MEN det kostar så sjukt mycket! Och för veterinär här i USA måste man först göra 4 år av pre-vet, där man läser matte, fysik biologi och kemi, vilket är det jag redan har gjort under 3 år i gymnasiet^^Jag frågade om det fanns någon chans att man kunde tenta av kurser så att jag inte skulle behöva göra 4 år av pre-vet, men det var inget man kunde göra^^ Så om jag vill gå här måste jag göra 4 år av pre-vet, och sen ansöka till vet-school, och då göra ytterligare 4 år. Så istället för 5 och ett halvt år mer eller mindre gratis i Sverige skulle jag behöva läsa totalt 8 år, och under de första 4 åren betala 35000$/år, och under resterande 4 år betala 55000$/år. (Andas ut mamma, jag kommer inte ens be dig om att betala det^^) 

 

Idag var det söndag, och för oss här i Welch betyder det att vi går till kyrkan! 

Börjar komma in i det nu, i vilken ordning man gör allt, och delar av bönerna man säger. Vissa sånger kan jag till och med utantill nu^^ Men är inte helt såld på det, hade jag bott här hade jag nog fortsatt att gå i kyrkan, men är inte direkt såld på det så att jag kommer fortsätta när jag kommer hem. Trod att det är lite som man brukar säga att det alltid är lättare att följa strömmen. Här går man till kyrkan och i Sverige gör man det inte. 

 

Idag i kyrkan var det Steves tur att läsa en del ur Bibeln. Och då deras kyrka var en svensk kyrka förut tyckte vi att det skulle vara kul om han läste en del och jag sedan läste den på svenska. Det var mycket uppskattat! Men jag insåg att jag inte har pratat svenska på ett tag för det kändes liksom lite konstigt när jag stod där och pratatde ett språk som de inte ens kunde^^ Men det var kul att göra det! 

 

Efter kyrkan var det bara att skynda sig hem och fixa inför middagen, för till middag kom några släktingar över för köttbullar på en svensk afton! :) 

Så jag har varit upptagen med att skala potatis, steka köttbullar (98 stycken!!!) och massa annat hela dagen :D 
Så lite brännmärken, skärsår och sekflott i håret senare var allt klart och alla kom hit! 

Det var jätteroligt att träffa alla igen, speciellt Brian och Leah som jag bara har träffat på bröllopet hittills ;) 

Och vi gjorde 98 köttbullar för att kunna spara till nån mer gång, men allt som blev över var 5 ynkliga små köttbullar. Antar att det var ett bra betyg på mitt andra försök att göra svenska köttbullar, á la Mamma! :) 

 

Nu ska jag sova, för imorgon ska vi upp halv 6 föratt åka till University of Minnesota!

Wish me godd luck! :)