johannamiranda.blogg.se

läste ett fint ordspråk idag i en affär med massa roliga saker man kan köpa som presenter (don't worry, I'm planning on going back there to buy some stuff for you all)
iaf, ordspråket:

"Life isn't about waiting out the storm, it's about learning how to dance in the rain"

Jag kände att det verkligen passade in på mig och det senaste halvåret. Nånstans insåg jag att den enda som mår dåligt av att jag mår dåligt är jag själv, så jag bestämde mig helt enkelt för att sluta må dåligt! 
Nu säger jag inte att man bara kan stänga av så där, men om man bara bestämmer sig för något och kämpar för det så kan det bara bli bättre. So I learned to dance in the rain!
Och visst, jag har lite dippar då och då, men man kan inte orka dansa hela tiden, man måste ta en paus ibland. Men ju mer man dansar ju mer orkar man dansa! Så dansa på alla ni där ute som känner att ni nästan inte har något att dansa för!
Det är som Meredith & Kristina i Grey's Anatomy, when things get tuff, they dance! And that's what we all should do!

När jag åkte hit kände jag att det skulle bli som en nystart för mig, komma ifrån allt och alla och börja om lite på nytt, (nu menar jag inte att allt och alla där hemma är dåliga/dåligt, men det kan vara skönt att börja om från början, och känna att man kan vara vem man vill) För ingen här vet hur man har varit innan. Och visst, jag är mig själv, men det är kul att träffa nya människor, och göra lite andra saker än man gör hemma. Och speciellt att komma ifrån alla måsten!
Nu har jag som sagt varit här i en vecka och jag stormtrivs! Det här är det liv som jag skulle vilja leva när jag pensionerar mig. Efter några år i min veterinär karriär vill jag dra mig tillbaka och ha en gård nånstans med hästar och bara leva livet. Hold on to your dreams!

 

Hejsan hoppsan!

 

För ett tag sen var det en kompis till mig som tyckte att jag borde skaffa en blogg för att jag hade så mycket att skriva om. Jag tyckte det lät som en bra idé, men jag kände att jag inte behövde en till sak som tog upp min tid, så jag lät den idén gå i ide. Men nu när jag har tagit studenten och ska resa bort kände jag att det passade bra att låta den idén komma upp i solen igen! Så nu sitter jag här och skriver mitt första inlägg i min allra första blogg!

 

Den här bloggen skapade jag främst för att ni alla skulle kunna dela min tid i USA, men också för att ha någonstans att skriva av mig alla tankar som kommer upp nu när jag kommer vara ifrån mina vänner som i vanliga fall får stå ut med mitt tjat^^

 

Det här halvåret har både varit det bästa och sämsta i mitt liv. Jag har hunnit med att fylla 18, ta körkort, ta studenten, fixat mitt första jobb, umgåtts massa med kompisar och bara haft det allmänt askalas! 
Men det har också varit de jobbigaste 6 månaderna i mitt liv. Men allt som har hänt har fått mig att lära känna mig själv bättre och jag känner mig säkrare i mig själv nu än vad jag någonsin har gjort. Det har tagit tid att hitta tillbaka till den jag är nu, men just nu känner jag mig lyckligare än någonsin innan. Kanske är det för att jag ska åka till USA imorgon och liksom få lite utav en nystart, eller för att jag äntligen har börjat tycka om den jag är, på riktigt och inte bara den här fejk-stoltheten som jag hade innan. Hur som helst känner jag att mitt liv flyter på nu och det känns jävligt bra!

Som sagt var, imorgon åker jag till USA för att hälsa på mina släktingar! Jag kommer vara borta i tre månader (får inte stanna längre på grund av att USA är smått paranoida när det kommer till inresetillstånd och visum och så, jag menar, hur skulle jag möjligen ha kunnat vara medverkande under förintelsen när jag inte ens var född då? -.- ) Men jag tar det jag får! 
Jag har lyckats packa allt nu (tror jag iaf) på det sättet är det skönt att jag bara är borta i 3 månader, för om jag har glömt nåt är det inte hela världen (Y) 

Nu ska jag avrunda detta första inlägg, för om lite mindre än 10 timmar börjar min stora resa! och jg tänkte försöka få lite sömn innan dess!

Godnatt :)